fredag 23 oktober 2009

IT och utbildningskulturer

Jag tänkte göra ett första inlägg som är av lite mer allmän karaktär, faktiskt lite av en personlig agendaförklaring. Jag och Sylvana var igår på en tillställning där en arbetsgrupp inom lärarutbildningen i Göteborg redogjorde för utvecklingsarbetet kring IT som det ser ut idag, och där inbjudna gäster visade upp olika exempel på hur man kan ta in IT i lärarutbildningen.

Något som flera reflekterade över är att diskussionen idag påminner väldigt mycket om hur den såg ut för 10 år sedan. IT som teknologi, som ett ting i sig, hamnar i fokus – och frågor kring effektivitet, mål och risker kommer upp. Detta är naturligtvis saker som ska diskuteras inom ett universitet, och för den skull inom andra utbildningsinstitutioner. Samtidigt speglar detta en situation där IT inte blivit en del av vår självförståelse i pedagogiska verksamheter, trots att vi paradoxalt nog personligen dagligen skriver mail och text i ordbehandlare eller är i kontakt med digitala administrativa system, mobiltelefoner och sökmotorer. Konsekvenserna av samhällets digitalisering är ständigt närvarande men när vi ”officiellt” ska införa det i utbildning saknar vi språk, resonemang och modeller för att göra det.

Ett kritiskt förhållningssätt är förstås en viktig del av vårt arbete med IT. Det är samtidigt lätt att fastna i ett evigt argumenterande, speciellt om IT presenteras som något som måste införas av strategiska skäl eller, för den skull, som en frälsningslära. Sådana debatter kan ingen egentligen vinna eftersom IT har både för- och nackdelar beroende på hur man ser på det. Risken är att vi inom utbildningsinstitutioner fastnar i argumenterandet och missar att IT är en av de viktigaste samhälleliga och politiska krafterna idag, i det att den omvandlar det sätt vi lever och organiserar våra liv på. Att föra in IT på olika sätt i utbildning blir ett sätt att utforska teknikens olika sidor, positiva som negativa.

Vad som motiverar mig att arbeta med IT-relaterade frågor inom utbildning är inte minst att det tvingar oss att ställa grundläggande frågor om utbildning på nya sätt. Hur förändrar redskapen villkoren för lärande- och bildningsprocesser? Detta måste till viss del förstås ”in situ” – genom att vi skapar pedagogiska miljöer och analyserar dem. Förhoppningsvis bidrar detta till en gradvis kulturell förändring där förståelsen av IT går från att de ses som något nytt som ska införas, till ett mångfacetterat fenomen som gradvis hittar sin plats i våra pedagogiska verksamheter och i vårt pedagogiska tänkande.

Vi behöver också kunna förstå IT som fenomen på olika nivåer som och inte enbart se till tekniska detaljer. För mig är det av yttersta vikt att bidra till förståelsen av hur digitala redskap på olika sätt kan användas för att utveckla de kulturella dimensioner som skola och utbildning representerar som samhällsinstitution. En viktig del i detta är för mig att bidra till att elever och studenter utvecklar (kanske till viss del behåller!) intresset och förmågan att arbeta med problem med vad Dewey (svåröversatt) kallat ”educative potentials”. Det finns inte några entydiga lösningar eller givna vägar till sådana mål. Det är i slutändan vi inom utbildningsinstitutionerna som själva måste hitta produktiva sätt att prata om, använda och relatera till IT!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar